Förvirrad, glad, snäll, ilsken…

Jag vet inte hur det blev så här. Visst var jag ung och arg men det gällde ju orättvisor och maktmissbruk och krig och skit. Nu är jag irriterad och arg mer eller mindre varje dag. Jag funderar på hur vissa av mina gamla kompisar kan vara så in i vassen glada och käcka hela tiden.

För nog är det någonting varje dag. Strul, strul och strul, är det inte med kunder så är det med skatteverket, banken eller så är det hemma med ”ungarna”. Igår sa jag till den vuxne sonen (för er som aldrig varit här förut min sambos son) att det är ju egentligen skittrist att det blir tjafsigt varenda gång vi ber dem om en liten sak. Att 1500 spänn i månaden inte rimligtvis kan räcka till både tak över huvudet, el och mat och dessutom markservice.

Det är ju egentligen så enkelt sa jag. Vi kräver inga stordåd, bara det mest gundläggande…ursäkterna är som de alltid varit ja har ju inte tid, eller jag är ju så sällan hemma Jag svarade oftare än vi är, och ibland får man lov att gå från festen tidigare (bildligt nu inte bokstavligt) för att man måste göra det där tråkiga..

Så kommer man till jobbet då. Strul strul. För helt plötsligt har bokföringsprogrammet ändrat om i sitt system. Helt utan förvarning. Det är andra saker som krävs då och så får man ringa dem och sin revisor och så dem igen och så banken…och aldrig någonsin säger de det där som man på något sätt kräver på samma vis som man kräver att en 22 åring ska hjälpa till att städa och laga mat ibland; ursäkta strulet. Förlåt att vi kopplade bort dig efter en lång väntan.Så simpelt. Så enkelt. Inget man behöver en PhD i.

Ibland får man ilskna mail, på gränsen till oförskämda. Då kan man inte bara vara trevlig tillbaka. Jag har försökt det. Det enda som hjälper att ge svar på tal. Inte oförskämt, inte snorkigt. Bara rakt och ärligt och utan trevligheter. Så här ligger det till. Betalar gör man det man beställt annars går det till inkasso. Enkelt -IGEN!

Vi är en annars rätt juste firma. Jag har haft kunder som ringt och förvisso gnällt lite över att det kostar såååå mycket men så har jag försökt hjälpa dem så mycket som möjligt och så har de fått betala av (utan ränta) Men då vill det till att de ringer då de får fakturan. Inte börjar ifrågasätta och klaga och säga ”det blev aldrig bra och det tänker vi inte betala för” Alltså vi gör ju alla fel ibland. Ring då och säg till. Så åtgärdar vi det, men ska det knorras bara för att fakturan kommit (jo en del tycks tro att de får sakerna gjorda gratis)

Med övermynderiet är det somdet är. Herregud ett ursäkta är som att be dem blotta sina innersta tankar och slänga av sig kläderna.

Jag har svårt att samtala med männsikor som jobbar på en statlig myndighet och tar saker och ting personliga. Alltså, jag måste kunna ifrågasätta deras intresse av mig som kund om de svarar med kort snorkig röst och sen inte kan ta till sig de ? som jag har utan att ifrågasätta min kunskap.

Det företag som hyr ut kassapparten sa att skattemyndigheten skulle ha skickat ut brev till alla kunder (efetrsom det är skattemyndigheten som kräver alla dessa uppdateringar och kontrollboxar osv) men de har dem inte kommit till skott att skicka än. Så när killen ringer och säger att de ska uppdateras och att han kommer typ snart, då står vi där. Ingen katastrof, men väääldigt konstigt. det måste strula till sig för många kunder i sådana lägen.

Jag har förstås haft mina duster med folk. Som typ inte känt för att betala. Då har jag blivit ilsken. Så har de tillslut betalat. Många tycks sätta det i system att prova att bråka lite så får vi se hur långt vi kan dra det. Då gäller det såklart att veta att man har rätt själv. Det är en balans jag känner är svår emellanåt.

Som pojken hemma. Inte kan jag stå och laga mat åt oss och så inte bjuda honom. Jag har det inte i mig. Jag är lätt charmad mellanåt för jag kan komma på mig själv att stå där vid något som jag vet var bra att ha i skolan..”kanske ska köpa en sån där till honom/henne, det brukar ju vara sånt som går åt…” Jag börjar planera inför någon kopis dop mer än de själva gör, för att presenten ska bli sådär speciell (eller kortet som jag för det mesta skapar själv, inte för att det blir billigare – det blir det INTE – men för att det blir mer personligt) Så blir jag lite besviken då de inte uppskattar det där lilla extra..

Jag kan inte hålla balansen känner jag. En stark kvinna som ingen sätter sig på/utnyttjar eller en dörrmatta. Jag är antagligen både ock.

Men ilskan skulle jag vilja kunna välja bort..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: