När jag bodde i USA arbetade jag bl a för en kvinna med en 12 årig dotter. Hennes bästa kompis hade en mamma som hade en pojkvän som hade suttit i fängelse för att han haft sex med en minderårig. Jag visste bara det. I USA är det i de flesta stater 18 år som klasss som minderårigt. Så om en 22 årig kille träffar en 17 åring och någon anmäler honom hamnar han i skampålen och blir stämplad som pedofil.

Men det kunde ju också vara så att han faktiskt utnyttjat en situation på helt andra premisser. Så vad säger man till en 12 årig flicka som inte riktigt fattat allt det här med sex.? Jag körde något brandtal i bilen om hennes bestämmande rätt över sin egen kropp och äldre killar som sällan är så coola som de vill verka. Det känds definitivt inte om jag nådde henne.

För vad säger man egentligen till en vetgirig femåring som tycker att ALLA är snälla, en 12-åring som leker med en pedofils barn eller en 15 åring som har problem med väninnorna och är kluven i sin vandring från barn till vuxen. Vad säger man om man vill vara ärlig men ändå inte paja deras rosenröda värld? Förklara för dem så att de tar hand om sig men inte blir för rädda för främmande människor..

Jag försöker att alltid vara ärlig och korrekt, njae ALLA är inte snälla, nej det är inget fel på din kompis men låt ingen vara dum mot dig..

Försöker minnas hur det var och hur man skulle ha tolkat saken om man själv var 5, 12 eller 15, men det är ju hopplöst eftersom vi alla har olika förutsättningar. Positiv respons, var rädd om din kropp och din knopp, banta inte, ät allt men rör på dig, hångla om du vill men bara om DU VILL och ditt hjärta säger jag. Det är sällan som man tror. De där dumma är offer och de populära är osäkrast och den där sprudlande glada människan är djupt olycklig..

Jag försöker prata om saker och invänta en reaktion. Sex, Gud, döden, mobbing,..svåra saker och ändå inte. Jag har inga problem att prata om dessa ämnen. Det finns faktiskt inte ett enda ämne jag inte kan prata om, problemet är andra människors fördomar om jag besvarar deras undringar och mamman och pappan får reda på det blir det lätt otrevligt. Man kan inte ens säga, tron, hopet och kroppen är din. De du känner är DITT, ingen annans. Det du väljer att tro, känna och göra i det kan aldrig bli fel så länge du förstår vad det är du gör och vill det. Barn vet att de är livegna. Det är därför de strular med maten, bajseriet och hur de ska gå klädda tll dagis, när de får klart för sig att DE bestämmer över sina kroppar och sin ev. tro så är det så enkelt. The light hits their face..

Sen skulle vi alla bara ge fasen i att underskatta dem som vi gör.

Annonser

One thought on “

  1. ”Vad säger man om man vill vara ärlig men ändå inte paja deras rosenröda värld? Förklara för dem så att de tar hand om sig men inte blir för rädda för främmande människor”

    En fråga jag brottas mer och mer med. Jag vill inte göra barnen lika ängsliga som jag – men samtidigt när är det rätt tid, och vad säger man då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: