Rimliga krav

Det är svårt med krav. Jag tror att krav är nödvändigt för att människor ska växa, anstränga sig och utvecklas. Men för mycket krav kan också slå ner och kväva.

Det gäller alltså att ställa rimliga krav. Jag kan se en viss betydlese av alla dessa ”Barns utveckling böcker” men då alla är olika och utvecklas i olika takt så är dessa standardiserade ”sanningar” inte alltid så bra de heller.

Mina bonusbarns kompisar är mellan 14-19 år och städar aldrig sina rum. De tvättar inte, diskar inte, och kan antagligen inte ens starta en tvättmaskin. Min brorsdotter är 5 år och igår städade hon sitt rum själv, dvs hon dammsög och torkade golvet.

Några bekanta till oss har en dotter på 16 år. Hon gick ut grundskolan nu med toppbetyg i allt och flertalet stipendier. Hon har jobbat extra under terminen och den här sommaren är väl andra året hon sommarjobbar. Hon jobbar på ett bageri och äter inga som helst onyttigheter. Inga bullar, inget godis, inget.

Bonussonen har alltid en ursäkt till att inte söka ett jobb ”Jag klarar inte av att vara trevlig mot folk” ”Jag kan inte” ” Det går inte”..Hans familj säger samma sak ”Men Kalle KAN inte göra det”

Jag vet att han hade svårt med det här att korsa växelvis. Ni vet den mekanismen som gör att barn kan krypa. Han kan t ex inte snurra en gummisnodd runt en påse för att försluta den. Så Kalle 23 år ger den till sin far ”Här jag kan inte”. Så går han.

Jag har sagt till på skarpen nu. Det handlar inte om att man måste kunna allt, men man måste försöka. Skitsamma då om pastapåsen inte försluts och stoppas undan per omgående, ta det i din takt, men gör det. Sluta hitta allt ”som inte går” Fokusera på det som går. Såvida man inte har en neuropsykiarisk funktionsnedsättning bör man klara av de mesta – bara man bestämmer sig för det. Alla är barn i början men en axelryckning och ett nonchalant konstaterande att man inte kan det är ju allt annat än kej.

Barn utvecklas olika, och varje unge är fantastisk i all sin unikhet. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på vad som är rimligt. En 19 åring som har en mamma som städar rummet åt honom/henne vs en 5 åring som både dammsuger och torkar golv.
En 16 åring som både pluggar och jobbar och gör det med bravur vs en 23 åring som inte säger sig kunna jobba inom service eller ens städa. Som inte sköter plugget ens (trots att de är självvalt)

På sätt och vis känns det galet alltihopa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: