Så svårt att få lite vila

Mamman drar snart iväg på 4 veckors semester. Minsta ska iväg på cup, namnbytet har inte gått igenom än så här står vi. Vi måste skjutsa henne till tåget, för att sedan hämta henne en vecka senare. Pass tar 5 arbetsdagar, och det under lågsäsong. Så jag kan nog ta och glömma det där med skön slapp semester.

Sonens skola har inte skickat hans papper vidare till försäkringskassan så han har ju verkligen inga pengar. Jag fixade allergispruta till honom tillslut för han var ju skitdålig. Hans mamma jobbar på sjukhuset….

Jag vet inte hur det ska gå faktiskt…

Min svägerska lämnar använda blöjor lite varstans när de är i vår gemensamma sommarstuga. Mina föräldrar säger ingenting. Mamma som plockar mest efter andra, suckar och blir bara irriterad de gånger jag inte varit med och jobbat och plockat, och städat…

Jag förstår att de glömmer att jag har ständig värk. Jämt.

Ibland är det lite bättre. Men det är aldrig någonsin bra.

Men det är såklart ALLTID mer viktigt för andra…

Problemet är att jag är för känslig inför hur andra mår. Jag kan inte släppa det där, inte alls. I te ens med hans vuxne son.

Annonser

4 thoughts on “Så svårt att få lite vila

    • Jag kanske har det…fast det är ju faktiskt så det är. När alla tänker på sig själva först så står vi där. Jag går inte runt och tycker synd om mig själv jämt. Kanske låter det så på blogen för det är ju min ventilation för den frustrationen. Fast visst tycker jag helt ärligt att en som bara sticker i väg i 4 veckor och en som lämnar blöjor efter sig överallt är egoister och rätt osköna människor i allmänhet.

      • Håller med dig men vad är det som säger att DU måste städa (på alla möjliga sätt) efter dem? Det är ju de som ställt till det för sig så det borde väl ändå i ärlighetens namn vara de som får ta reda på efter sig själva också?

        Konsulten har hela tiden städat efter sina barns mamma. Hon åkte iväg på semester och bara utgick från att han skulle ta ledigt från jobbet för att köra barnen på läger som hon anmält dem till utan att kommunicera det med honom; varken om att de skulle på läger eller hur de skulle ta sig dit och hem. Men då tände han till på alla 47 (första gången i sitt liv?), gjorde revolt och utan att informera henne så körde han aldrig ungarna till lägret. Till dem sade han att han inte kunde ta ledigt från jobbet (vilket också stämde). När mamman efter ett par dagar in på lägertiden får reda på av barnen att de inte är på lägret så ringer hon så klart Konsulten och skäller som en bandhund. Han stod där rak i ryggen och när hon väl tystnade så sa han ”Tack för ditt samtal” och lade på. När hon ringde tillbaka igen så svarade han inte. Han hade ju tur i denna situation, mamman hade knappt inte kollat med barnen om de verkligen ville på lägret utan bara anmält dem, och det visade sig att de ville inte åka på nåt läger. När mamman kom hem från sin semester flera veckor senare hade hon blivit arg på andra där hon varit så då var lägerincidenten glömd.

        Jag är sketastolt över Konsulten. Han vågade och hon lärde sig att åtminstone kolla med honom först innan hon bestämmer nåt över huvudet på honom. I alla fall när det gäller grejor av den här digniteten….

        Jag vet att det här är din ventil och jag är glad för att du har det. Fortsätt skriva, gnälla, prata av dig, älta eller vilka ord du än vill använda!

  1. Jag är helt med dig, jag förstår vad du säger och håller egentligen med i allt.

    Jag tror att problemet med oss i detta fallet är att de (svägerskan och barnens mamma) inte behöver bli drabbade. Eftersom mamman sticker och redan kollat med min sambo om det går bra att Minsta bor hos oss under tiden hon är borta så har hon liksom redan lagt över det på oss och då blir det vår sak att sköta. Jag hade ingen aning om att det skulle innebära 4 veckor ute till havs.

    Min svägerska är ju bara i sommarstugan ibland. Dvs de kommer lagom till lunchen på lördagen stannar till söndagmiddag är uppäten och färdig att dukas av. På detta viset slipper de 1) köpa någon som helst mat 2) Inte behöva laga maten 3)inte behöva duka av den. Jag tror de lever i någon självförnekelse som gör att de själva tror på orden ”Jag brukar städa ur kylskåpet hela tiden. Hur mycket skit har ni egentligen i det” . (det sker inte eftersom jag väldigt ofta håller i maten och vet hur det ser ut där hela tiden)

    Det här är ju såklart ett mönster som går långt tillbaka i tiden. Vilket resulterar i att då alla är i sommarhuset så är det min mor som får städa, laga mat, plocka, plocka i och ur diskmaskinen. Plocka blöjor vägrar jag, men det är ju så att säga vi som är mer i stugan som får lida av använda blöjor och drivor av disk. Att jag gör så mycket som jag gör är ju för att avlasta mamma som annars bara blir sur och aldrig säger ifrån. Surheten läggs mest på mig (för att jag tar åt mig ska väl tilläggas) Men sur på min bror går inte, det har hon nog varit så få gånger i livet att jag kan räkna det på fingrarna.

    Jag önskar att min sambo kunde göra som Konsulten gjorde i det här fallet. Men han är så van att vara en dörrmatta och det är nog svårt då. Vi är väl rädda att det ska gå ut över barnen (Minsta samt mina brorsbarn)

    Jag letar förbrilt efter ett sätt att ”våga-vägra” utan att det blir inbördeskrig, men jag kan inte komma på något. Jag tenderar att bli lite irriterad, lugna mig själv med att det inte är så farligt, så händer det igen jag blir irriterad igen, och så vet jag att om jag yppar minsta lilla så blir mina föräldrar arga inte på någon annan än mig och innan jag vet ordet av så är jag så arg (ledsen) att jag vet att söppnar jag munnen så blir det ett härrans liv. Jag har försökt men det blir alltid ”jaha nej vi ska inte vara därute, vi är bara i vägen..”

    Hur det kan gå från ”snälla kan vi inte försöka hålla lite bättre ordning och hjälpas åt lite mer?” till ”JAha ja ni vill inte ha oss där, Vi är baaara i vägen och usch…” Är helt obegripligt. Jag vet bara att martyrskapet alltid varit lätt att ta till för mina föräldrar och att min bror liksom aldrig kan göra fel. PÅ samma vis är det med barnens mamma hon är inte ärlig med dem således är hon perfekt.

    Hur ska man kunna göra något alls?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: