Crawling

Jag sitter fast i kvicksilver känns det som. Jag oroar mig ständigt och ringer telefonen när jag gått och lagt mig blir jag helt knäckt. Missade samtal är bland det värre. Jag försöker tala till mig själv. Ibland behåller jag lugnet, ibland är det av ilska. Jag får hålla mig själv tillbaka för att inte slänga mig över telefonen och ringa upp.

Jag är fullt övertygad om att någon ligger på intensiven, eller är död. Jag börjar se bilder i huvudet hur vi ska hantera döden av ett barn. Jag skjuter mig själv i munnen tänker jag…

Jag vet så väl att det har att göra med att det varit en hel del meddelanden om döden som kom alldeles för tidigt. Men det beror såklart även på saker som hände när jag var liten, eller rent av långt innan jag var påtänkt.

Det handlar om min högkänslighet och om allmän stress.

Men ändå…jag håller på att gå sönder.

Cancer..denna förbannade JÄVLA skit bajs sjukdom. Det är så ofattbart mycket lidande i det. Jag kan överhuvudtaget inte längre anstränga mig för att inte gråta. Jag gråter hela tiden, eller iallafall väldigt ofta. Jag är samtidigt inte alls missnöjd eller olycklig. Jag mår bra och jag mår skit helt enkelt.

Jag försöker mota bort Fan på väggen, tomte-helvetet på loftet, demonerna i skallen men det är så svårt. Det där hade jag ju lärt mig så bra. Mota bort panikångesten.

De säger åt mig att gå hem från jobbet sitta ner och vila ta det lugnt. Men det där har ju aldrig fungerat för mig. Isolera sig gör att tankarna får en ännu starkare röst.

Rapporterar de om en olycka på radion måste jag ringa min sambo för att se att allt är okej. Möter jag en ambulans krävs en ansträngning för att jag ska lugna ner mig och inte börja fundera på om det kan gälla någon som står mig närmast.

Tilllsut har jag inbillat mig själv att jag förtjänar att bli drabbad. Att det är mitt fel för att jag inte köpslog bättre med Gud. Jag skulle ha offrat mitt väl för något annat. ”Det är okej för mig att leva med den här smärtan bara det inte är cancer jag/de har. Snälle Gode Gud. Hjälpe mig!”

Som en katolsk fanatiker låter jag. Jag hör det själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: