Dödstrött

När jag pluggade i USA var det rätt vanligt med att man jobbade. Man pluggade och jobbade, så jobbade man lite till och så något extra. Man hade garanterat inga 40 timmar i veckan, inte 50 heller. Men vi klagade inte. Jag vet att man snarare alltid kände en press på sig att hinna med lite extra credits också.

Jag vet att jag ibland på dagarna, på skolan var så trött att jag höll på att falla ihop och då visste man att om några timmar skulle man jobba, för att sedan åka till nästa anhalt; barnvaktsjobbet man hade åtagit sig för att få in lite extra pengar och för att man inte ville säga nej för ett jobb gav ett annat. Galet och helt självklart.

Jag tänkte ofta ”äh skitsamma vid 22-23-tiden i kväll DÅ får jag pusta ut. Kanske t.o.m. få gå och lägga mig och sova.

Det är aldrig på samma vis att vara barnvakt som det är att vara förälder. Föräldrar tror de har de svåraste jobbet…herregud. De har aldrig jobbat med barn så mycket är säkert. Man ska vårda, vara tryggheten, uppfostra och allt på en gång med barn man kanske inte känner. Barn är inte superkomplicerade men ändå. Det brister för alla ibland. För det mesta har jag fixat det där galant, men vi har alla våra nederlagshistorier. Det barnet blev jag så arg på att jag fick lov att ställa honom i sin spjälsäng och stänga dörren bakom mig för annars hade jag slagit till honom. Jag som ser rött för folk som gör barn illa. Det hände bara en gång men ändå. Jag var au-pair och jobbade långa dagar utan möjligheter att kunna ta mig ur kvarteret ens (jo jag kunde gå till en lekpark som låg 30 min gångfärd från huset, men det kryllade inte av trottoarer och ungarna var svåra att gå ut och gå med) så det slet ju såklart på oss.

Idag är jag dödstrött. Huvudet vill inte vara vaket och känslan påminner mig om tiden då jag skämdes över att säga nej till ett jobb. Men ikväll kommer vårt lilla jourbarn och ska vara hos oss i några timmar. Jag är så pass trött i huvudet att jag är lite orolig över bilresan hem. Jag fixar den jag kan alla knep vid det här laget, men en vild 4-åring det är en helt annan sak. Men vi får fixa käk och så får vi gå ut och få frisk luft.

Numera har jag ju en sambo och behöver inte göra allt själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: