Idag känner jag mig helare

Jag piggnade till tills jag skulle åka hem och kvällen fortlöpte bra. Våra vänner vars barn vi hade hand om ska flytta till ny stad, därav de stora allvarliga samtalet med storasyster. Hon var såklart ledsen men jag hoppas och tror ändå att det kan bli bra för dem, vår stad bär för många dåliga minnen och dessutom är det inte kanske den bästa av städer att växa upp i. Mycket droger och gäng och vapen.

Men säg den stad som inte är det numer.

Ikväll är vi ensamma jag och min sambo. Jag vågar egentligen knappt tro det men så är det. Vi har inte varit ensamma sedan i våras tror jag och då var det väl någon enstaka kväll hit eller dit. Nu har vi bestämt så att sonen ska hålla sig borta de första 3 dagarna efter att Minsta har åkt till mamma. Han förstod oss och det var inget kostigt med det att vi ville vara själva. Han verkar inte må dåligt över det heller, vilket vi förvissade oss om med övertydlighet innan.

Han har växt så fantastiskt mycket det här året och jag måste se det som vår förtjänst.

Jag har ju ältat och ältat min syn på hur man tar hand om varandra bäst. Att jag förstår varför saker sker och orsakssamband är ett av de ämnen jag finner mest intressant, tillsammans med psykologi.

Hitentills har jag haft så rätt i mina prediktioner att det inte går att utesluta att jag kanske har lite koll. Jag har blivit arg många gånger. Inte för att jag måste ha rätt, utan för att jag önskar att folk skulle ta i beaktning att jag inte är så dum trots allt.

Samtidigt känner jag att när jag minst anar det så inser jag att många har ett egendomligt behov av att jag ska bekräfta. De måste ha mitt godkännande eller åtminstone förståelse. Jag är inte säker på att jag är helt bekväm med det heller. Jag ogillar diktaturer och har inga ambitioner att bli någon diktator. Jag misstänker att barnens mamma har det sättet och jag kanske kan sträcka mig så långt att jag lämnar hennes eventuella diktaturälskande öppen och säger hon kanske inte älskar det utan bara framstår som det. Kanske säger hon saker på ett befallande sätt utan att mena det så.

Hursomhelst är det så att jag läker av barnen och massage. Min ilska har runnit av mig. Tids nog blir vi ensamma i huset och jag hoppas bara det inte dröjer för länge men mest av allt hoppas jag att jag får fortsätta vara så frisk som möjligt och slippa operationer så att jag inte blir liggandes på sjukhus i flera veckor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: