Julefriden vi sällan har

Julen blev som den alltid tycks vara ömsom vin – ömsom vatten och däremellan lite glögg. Jag fick bli ordentligt irriterad på barnen och allt anpassande efter mamma. ”Jamen när ska vi göra det då för mamma sa….” ”Men vi ska vara hos mamma då och äta…och då ska vi vara med mamma…”osv. Mamma är dominant och skiter i att ta den minsta lilla hänsyn till att vi också vill fira jul med barnen.

Sonen valde att fira med oss dagen innan sedan åkte han till flickvännen, mamma ville han inte alls fira med, han övervägde att vara med oss men då är det ju min familj och min svägerskas familj och ja det är ju som det är med den.
Mellandottern kommer hem och så är det hon det ska anpassas efter. Mellan och mamma är de bästa och alla andra har inte så mycket att säga till om.

Så tillslut fick det vara nog när de andra barnen sa att ”Mellan är ju den bästa av oss”

Problemet är väl att de är så duktiga var och en i sin roll. Alla har sin roll och ingenting kan man ändra på.

Men tillslut firade vi hos oss dagen innan julafton och så var det inte mycket mer med det.

I somras var ju Minsta hos oss i 5 veckor i sträck då mamman var ute och seglade och trodde hon var 20 igen..

Nu har de renoverat köket hemma och då har Minsta återigen bott hos oss. Hon skulle kunna bo hos oss jämt, absolut. Hon känns mer harmonisk hos oss och hon pratar med mig om mer saker än hon gör med sina föräldrar. Om att hon smakat alkohol och inte gillat det. Hennes vänner som jag ganska snart fick ett grepp om. De som har sex och festar fast de inte är mer än 14-15 år den som röker hasch.Jag tror inte på att förbjuda saker och sen skälla på dem för att de gjort något man tycker de ska vänta med.
Allt löser sig tillslut men jag blir hemskt stressad av att vara den som bara finner sig i det anda bestämmer, inte ibland. Ibland måste man anpassa sig. Det är ju det vi gör. Men nog borde de vara mer jämställt.

Min svägerskas familj är vidriga. Min 5 åriga brorsdotter tycker numera att ”mormor inte behöver komma upp alls för hon lyssna ändå aldrig på mig.”

Men den riktiga kärringen är svägerskans mormor.

Man måste släppa irritationen till slut. För att själv må bra. Ibland går det utan problem, ibland är det så svårt…

Men julafton är en dag och resten av året är fyllt av dagar då man påverkar barnen i ens liv. Det handlar trots allt om dem egentligen.
Det blir tydligt då min brorsdotter rätt som det är lyckligt säger ”kommer du ihåg när vi…”

I påsk ska vi gömma ägg i vår trädgård. Det är så mysigt och så enkelt när de springer omkring och letar färgglada ägg.

Minsta sitter jag med och lyssnar mest. Om killar och fett snyggt och ”han ba” och ibland är jag trött då klockan blivit långt efter läggdags, men jag hoppas att jag ger henne något. Så jag biter ihop. Inför ett nytt år hoppas jag att jag ska få fortsätta vara där för att stötta, för alla visa råd, och det ovisa som vi alla har i oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: