Jag känner en kille som städar badrummet med klorin. Det är samma kille som det tog 2 år för att måla kåken. Jag undrar hur det kan tänkas vara att leva med en sådan…
Jag är manisk emellanåt vad det gäller badrummen men då pratar vi Vim och duschslangen. Igår tänkte jag helt plötsligt på klorin, det blev en gnagande känsla av att det trots allt inte blev tillräckligt rent med vim och vatten.
Min sambo dammsuger, det är liksom inte nödvändigt med mer tycker han och så ser jag hur fingrarna gör avtryck i dammet på hyllan. Torkar han mot alla odds golvet är det gulsåpa som gäller. Jag vill ha liljekonvaljdoftande Fete de fleur. Jag vill verkligen inte ha fingeravtryck i damm. Jag hatar damm. Jag var så redan då jag bodde hemma. Jag hade kläder överallt, eller kanske mest i en stor hög på en stol. Men damm hade jag inte.
Jag älskar doften av nystädat.
”Jag tänker på miljön”, säger han och det blir lika komiskt som då Mellan deklarerade ”att i deras familj delar man på saker” och jag köpte allt det som alla andra då skulle dela på (inkl. flickvänner och kompisar) för tvättmedlet överdoserar de, så jag varje gång jag inte slängt in den senaste maskinen, måste diska ur den.
De överdoserar tvättmedel så jag hade gått runt 1 år på enbart överflödet.
De har nog inte gjort så många handtvättar i sina liv för då borde de veta att det inte behövs så mycket tvättmedel.
Zmillas 