Vikten av eller vikten av…

Ganska ofta den senaste tiden har Minsta kommit från sin mamma och det hon pratar om mest hela tiden är –  vikten!

Jag vill inte tro det att mamman är på henne om hennes vikt, men vad ska jag tro? Hon har då både vägt sig och mätt sig och så är hon tjockast i klassen ”fast jag vet att jag inte är tjock” säger hon.

Och vad jag än säger så vet jag att det kommer att bli fel. Hur det än är så blir hela samtalet om vikten av vikt. Hur ska jag kunna säga emot henne när hela samhället tydligt visar något annat? Hur ska man få ungdomar att förstå vikten av relativitet?

Jag tror det började med att Minsta ville lägga av med fotbollen. Vi tyckte att det där ska ju vara kul så gör som du vill. Det hade ju varit lämpligt om funderingarna kommit några månader tidigare så hade sluppit alla utgifter för senaste omgången fotbollströjor och byxor osv.Men det må vara hänt.

Mamma sa däremot att hon endast får sluta om hon börjar träna något annat. Men idrott var tydligen ett måste. Så hon satte upp ett schema för att gympa hemma. Men nu är hon ändå inne på att bli medlem i något gym. Jag skulle helst vilja att hon går med i vårt i sådana fall. Jag känner dem där och jag vet att de är väldigt många vettiga människor där, det skulle förhindra att det går överstyr. Men nu ligger vårt gym i grannstaden där vi jobbar och det blir ju opraktiskt för henne.

Själv har jag varit i gymsvängen och haft medlemsskap mer eller mindre sedan 1991-1992. Jag har i perioder varit mer aktiv och andra perioder inte aktiv alls pga krämpor men under de mest aktiva perioderna har gymmet varit mitt andra hem.

Jag ser fördelar med ett riktigt gym jämfört med Friskis & svettis, som ju var väldigt dyrt om man jämför med vad det kostade för si sådär 20 år sedan.

Så vi pratade om vikt och utseende och orättvisa ignoranta lärare igår då hon kom. Jag sa det enda jag kom på att säga

Det finns så mycket som händer i kroppen på en då man är i din ålder, det spelar ingen roll att jag sitter här och intygar hur supersöta ni verkligen är för det är alltid någon som visar på annat (ibland elaka människor ibland spöket i huvudet) Men ert utseende definierar er inte. Ni är så mycket mer än så. Det är hur ni tänker och vad ni gör som är det viktiga. Lärare kommer det alltid att komma avarter av. När du börjar gymnasiet är det inte säkert att du har samma typ av klassföreståndare som ni har nu. För de ni har nu är outstanding. Jag har aldrig hört talas om bättre människor. Snacka om att förstå sin roll! Det kommer antagligen dyka upp de där som ignorerar dig för att de inte kan stänga av det faktum att ni inte klickar kemiskt. Det är viktigt att ha bra betyg. Men helt ärligt så är det inte så viktigt att du får låta dessa skitmänniskor definiera dig heller. En sak är säker till ALLT blir bättre från och med nu. Livet blir bättre än högstadiet! …

Fast det där sista ljög jag ju om lite, för jag kan inte se tillbaka mot gymnasiet heller och känna att det var kul att leva. Men nu har de här barnen mycket bättre självförtroende än jag hade. Inte så att de alltid mår bra över sig själva men jag såg ju på mig själv i spegeln och spottade. Jag hatade mig själv så djupt och så innerligt att det är svårt för mig att fatta att jag överlevde.

Jag tycker att hon ska börja på Tae Kwon Do eller Karate, men hon vill inte gå själv säger hon. Jag önskar ändå att någon av hennes kompisar vill hänga på. Martial arts är djupt underskattat på många håll.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: