I väntan på nästa OS….

Sport är inte direkt mitt största intresse. Jag bryr mig föga om SHL och ännu mindre om Champions League. Visst har jag dock varit nördig jag med. Jag brukade älska att följa fotbolls-VM, jag förde t.o.m. tabeller under några VM/EM, och Mats Sundin var vår stora idol någon gång i gymnasiet. 1994 hängde även jag i Rålambshovsparken vid brons-matchen.

Men sport har aldrig varit på liv och död för mig. Visst har det varit deppigt då ens favoritlag förlorade, men det har mest haft att göra med att man inte fått fira efteråt. Jag älskade Sverige som mest den där sommaren 1994. Inte för att jag riktigt förstått grejen med att vara ”stolt svensk” utan för att något väcktes till liv i den svenska folksjälen den där heta sommaren 1994. Det var samba, det var pride, det var living la vida loca. Det var magiskt. Då.

Några år har jag följt OS. Det kan ju vara ganska trevligt med spurten på skiathlon eller friidrott över lag, men sport och framförallt OS har fått en besk smak i munnen.

Det är inte enbart tack vare Putin. Det har minst lika mycket att göra med att det verkar vara en så stor del av livet för många. Majoriteten av småbarnsföräldrars tid tillbringas i någon sporthall. Flera gånger i veckan och varenda helg står de där och drömmer drömmar om att just deras barn ska bli en ny Foppa. Farsorna tar ut många timmars föräldrarledighet just nu i detta…Jag mår illa…

För visst är det så att de flesta har fler en ett barn och om det nu, inte helt osannolikt, är så att ett av barnen inte alls gillar att idrotta då kan man ge sig fadiken på att de tvingas. Om inte föräldrarna med våld släpar ungarna till idrottshallen så kan jag ge mig den på att barnen tvingar sig själva om inget annant så för att de ska få fortsätta vara en del av familjen (dvs om alla andra är i idrottshallen är det nog ganska ensamt att vara utanför det)

Idrottsföräldrar bråkar med varandra och de hotar tränare till livet. Själv skulle jag vilja låsa in dem i ett rum och tortera dessa föräldrar med div. otäcka arbetsredskap. Jävla as!

OS och idrott ska stå för glädje säger IOK och förbjuder alla former av budskapsbärande. Inga sorgeband och inga hyllningar till någon. Glädje ska det vara

Håll käften och var glad nu då Titta så roooligt det är att jaga en boll.

Du får tacka mig sen när du är framgångsrik och tjänar massor av pengar min lilla älskling För mig har det redan blivit förstört. När OS börjar sin berserk i utvald stad så sopas allt under mattan all skit försvinner, som någon humorgrupp skojade en gång i tiden. Bort med straydogs, bort med hemlösa, skicka iväg de fula för här ska de vara glädje och vara vackert.

Idrottandet förstör människor. Alla som kan tänka en egen tanke förstår förstås att doping är så vanligt förekommande att i princip ingen klarar av att tävla på elitnivå utan det. Ja jag vet jag gillar..nej, jag älskar Kalla! Vem tusan älskar inte Kalla jag kan med mitt hjärta inte tro att Kalla gör nåt sånt. Hon är ju så mysig.

Men alla andra då 😉

Jag tycker det är egendomligt att OS överhuvudtaget ens existerar fortfarande. Hela saken är ju upplagd så att man vill kräkas. Vad är det för satans IOK som lägger spelet i länder där man mer eller mindre slaktar sin befolkning utan att skämmas dessutom. De skäms bara då det är OS för då städar de bort den. All missär, alla tecken på att landet är korrupt. Alla bevis för att det är ett ruttet land. Förbjud homosexualitet, avrätta meningsmotståndare och styr befolkningen med en järnhand, men bär för i helvete inte sorgeband – det ska ju vara kul det här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: