Livet som bonusmorsa del 134 000

I år fyller Minsta 17 år. Jag tycker det är vettigt att hon jobbar lite i sommar. Dels pga att det alltid är något att komma med när man söker jobb sen, dels för att hon mest bara sitter i sin säng med datorn i knät och nr jag säger mest så är det hela tiden, så fort hon kommit hem från skolan. Sen sitter hon där. samma problematik som med hennes bror.

Det har blivit värre och hade hon varit min dotter hade jag satt ner foten.

Nu kan jag bara ifrågasätta det lite.

I sommar vill jag åka iväg på semester. Hennes morsa drar väl iväg som vanligt, på en 5 veckors seglar semester med karln hennes. Så skönt det skulle vara. Bara dra, veta att Minsta inte vill följa med så behöver man inte fundera över hur de ska ha råd…

Jag vet att hon kanske skulle må gott av att få vara hemma ensam och sköta sig och ett jobb. Men jag vet inte riktigt hur hon skulle klara det. Hursomhelst så är det inte det som är grejen. Jag vill helt enkelt inte bara dra och skita i henne. Hon var 11 då hennes föräldrar separerade ingen av hennes föräldrar verkar tänka direkt på hur detta har påverkat barnen. Jag förstår inte riktigt, som om det skulle vara mindre jobbigt för att de var ”stora”. Jag vet att skilsmässor kan påverka på många sätt, t ex  kan man känna sig utstött.

Så vi frågar henne om hon vill följa med oss på semester, såklart. Mamman ändrar ju ingenting för att dottern kanske skulle vilja åka någonstans. Hon vill följa med oss innan hon ens vet vart vi vill åka.

Vi tänkte Cornwall, Storbrittanien men det skulle bli så dyrt att vi får nog lägga ner det. Att resa 2 st är så otroligt mycket billigare än att resa 3 st, för att inte tala om när barnet är 17, på många håll får man boka 2 hotellrum för att det ska fungera. Så nu står vi där igen och får liksom ta konsekvenserna av att morsan är Narcissist.

Det heter numera ”ja vi var ju bortresta när mamma och XX åkte annars hade jag ju åkt med dem” som om det skulle varit vårat fel att hon aldrig semestrar med mamma. I själva verket var det så att på hemvägen från västkusten stannade vi till hos några vänner i en annan stad. De hade nyligen flyttat och eftersom det är några mil dit så hade vi inte sett huset än. Vi hade kunnat stanna, ville stanna en natt där men hon skulle iväg med mamma och XX så då var det bråttom hem.

Läget är alltså oförändrat och jag vill inte straffa barnen men ibland funderar jag, eftersom mamma alltid försvaras och efterkonstruktionerna är obegripliga emellanåt så börjar jag nu känna, okej om det vi gör inte ses eller minns kan vi lika gärna köra samma race som morsan.

Men jag vet inte, kanske är det Minstas sätt att skydda sig emot tankar om varför mamma lever sitt eget liv numera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: