Om att dra gränser….

Saker och ting fungerar ju det vore förmätet att påstå annat. Men emellanåt blossar problemet upp. Det problem som ändå alltid ligger där och pyr. I sommartider blir saken mer uppenbar. Det är tiden då de seglar barnens mor och hennes sambo. Då hägrar ingenting annat än de och båten. Allt annat får stå åt sidan. Även Minsta, även på de veckor det är mammas veckor. På fredag är det skolavslutning, på torsdag börjar mamma-veckorna. Minsta går aldrig ut, hon träffar aldrig kompisar heller, åtminstone väldigt sällan. På fredag ska hon ut ev. Idag undrar hon om vi ska vara hemma ”så att någon är i närheten för mamma ska ut och segla”

Min puls ökar och jag känner att min sambo inte heller är så impad. Han säger något om att det får mamma lösa och jag håller med i det tysta men känner samtidigt att det är ju synd om henne nu när hon äntligen funderar på att hänga lite med kompisar. Men då kommer vi till problemet, vi ska anpassa oss för att mamman ska få göra det hon vill även om vi gör det för Minsta så är det ju ändå mamman som kommer undan. Vi som alltid är dem som ska ta ansvar och gå  åt sidan.

Häromdagen började Minsta oroa sig över studenten. Bra med framförhållning men det är ändå 2 år kvar. Sambon sa tala med mamma om det det är ju där vi ska vara den här gången. ”Men det går ju absolut inte de har för litet!!” Utbrister Minsta.

Jag sa då att det behövde vi inte oroa oss för än, men att jag inte under några omständigheter kommer att göra allt jobb själv som jag gjorde förra gången, utan då får mamma anstränga sig lite.

De frågar alltid oss då jobbiga och tråkiga grejer ska göras. Tyvärr får vi inte kred. för det för de har alltid en legitim ursäkt för mamman, jag ser det inte ta slut någonsin. Inte förens barnen är färdiga att stå på egna ben. Eller då min sambo kan slå näven i bordet och kräva att bitchen skärper sig. Två år har de på sig. Har inget förändrats tills dess så kommer jag snacka med donnan och då blir det mer klartext om jag säger så.

Minsta är 17 år och hon borde kunna gå ut med kompisar och ta sig hem själv ( bästa är då att de är några kompisar som gemensamt tar sig hem till den som de sen sover hos )

Mamman får stanna hemma vare sig hon vill eller inte. Jobbigt? I don’t care.

Min sambo måste våga konfrontera henne.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: