Födelsedagsfesten

I helgen hade vi fest. Det blev en trevlig tillställning med många överraskningar. Min bonus son blev jättefull. Jag menar jättefull.

Man blir outspoken då, det vet väl de flesta.

Vi hade en tuff start jag och sonen. Då 2010 mådde han skit. Det har jag skrivit om förut. Han var mörk och arg och mådde oerhört dåligt utan att någon ville se det, allra minst han själv. Han var lat och curlad och bitter. Framförallt var han sviken av sin mamma.

Jag blev upprörd över hela upplägget, att han fick sitta där på sitt pojkrum och spela spel hela dagarna och hela nätterna. Jag fick psykbryt några gånger och han skulle inte prata med oss någonsin igen när han tillslut fick flytta hemifrån. Allra mest för att jag sagt en sanningens ord till hans dåvarande flickvän.

Men jag anade vad som skulle komma att hända och jag letade medvetet ett hus där alla barnen skulle få plats.

Han kom ju hem igen och då var det mitt hem lika mycket som hans far och då kunde jag bestämma mer. Många långa diskussioner vid matbordet. Lirka och förklara. Försöka ge honom en annan vinkel på saker. Men även ge honom en chans att ge sin syn. Det var viktigt för mig. Jag sa ibland ”jaha du menar så…den vinkel måste jag fundera på en stund”

Då deras mamma mer har kört ”it´s my way or the highway” hon har låtit sina barn tro att hon aldrig gjort ett misstag.

Så många gånger jag gråtit av frustration för man vet ju inte vad man sysslar med. Så mycket stress och huvudvärk och hjälplöshet.

I helgen berättade han hur mycket han respekterade mig, ja älskade mig för min öppenhet, för att jag försöker se allt från andra vinklar – även då jag inte håller med. För min rakhet, och integritet. Min intelligens. Han tyckte nästan om mig för mycket sa han. Mer än mamma…..

Jag vet inte vad man säger när man får den hyllningen. Jag menar han sa att jag var det jag alltid strävat efter. Herregud jag har lyckats! Jag försöker att vara ickedömande, att vara en lyssnande person som vågar säga ifrån men ändå acceptera dem som inte tycker som jag.

Men jag blev också orolig och ledsen för han bär fortfarande på så mycket ångest. Han som alltid sagt att han hatar människor är ju egentligen en känslig kille som bryr sig om få men som verkligen bryr sig när han bryr sig..

Minsta satte ju igång att banta några månader innan studenten. Eftersom att hennes mamma är besatt av av man måste vara smal och Minsta aldrig någonsin visat minsta tendens till att bry sig om vikt så var det rätt självklart att iden kom från mamma. Jag blir helt matt av att tänka att en mamma säger åt sitt barn att det är för tjockt. För hälsan var de inte så intresserade av. Man är inte hälsosam enkom för att man har en platt mage och slutar äta kolhydrater. Man är hälsosam då man äter varierat och rör på sig. Det försökte jag säga. RÖR PÅ DIG! Sluta sitt i soffan hela dagarna (så när som de få timmar hon gick i skolan) Men det gick aldrig fram. Förutom att hennes mamma tror att vi vill att hon ska vara tjock.

Minsta var lite mullig runt midjan, men inte tjock. Grov övervikt kan man väl reagera på och då ta sitt barn till viktväktarna men allt annat är direkt olämpligt.

Men enligt sonen sa han till dem att vi bara ville att hon skulle må bra, oavsett hur hon ser ut.

Vem kunde ha trott det, att det var sonen som fattade grejen. Vem hade 2010 trott att det var sonen som skulle ta oss i försvar.

Life moves in mysterious ways

Annonser

2 thoughts on “Födelsedagsfesten

  1. Jag blir alldeles tårögd när jag läser vad sonen sagt om dig och till dig. Jag vet ju hur mycket du har kämpat, gråtit och slitit ditt hår och hur mycket det här har gått ut över din och din mans relation och även din relation till hans barn och deras mamma. Det måste kännas underbart, men så klart även bitterljuvt, att få höra hans ord. Det, om något, är ett kvitto på hans kärlek till dig, hans tacksamhet för att du har funnits där. Jag hoppas bara att din man förstår det pris du har betalat och också tackar dig för det du har gjort.

    • Tack! Jo jag tror han är rätt medveten. Han har sagt det förut, att det är min förtjänst att sonen är där han är idag. Så jag tror att vi alla landat lite nu. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: