Vi har sålt vårt hus. Vi har ännu inte hittat något att köpa. Det innebär att vi måste bo i vår sommarstuga. Det innebär i sin tur att vi måste magasinera hela vårt bohag tills det att något nytt boende har hittats.

Alla barn har flyttat hemifrån men de två yngsta har haft en jäkla massa kartonger, storlek störst på vår vind. Nu när vi ska magasinera tyckte vi att de kunde komma och ta hand om kartongerna, ev. ställa dem hos sin mamma så att vi slipper hyra extra förråd för att få rum med deras gamla dockor och minnessaker. Bara under den tiden vi inte har någonstans att bo, sen får de om vi har plats ställa tillbaka kartongerna hos oss.

Jag tycker inte det är en stor sak.

Det tycker de och deras underbara morsa.

”Nej, mamma funderar på att flytta så de kan inte stå hos henne!”

Jag: ?? Men hon ska inte flytta nu eller hur. Då kan hon väl ta era saker så länge bara?

Återigen är det ”alldeles för besvärligt för lilla mamma” och då ska VI stå med skammen. För nu börjar det låta som om vi städar bort dem. De börjar tjafsa om fotografier som aldrig varit uppsatta på väggen (troligtvis inte ens när min sambo och hans ex bodde ihop)

Jag har varit noga med att det ska sitta foton på väggen på dem för att det inte ska bli ett ”kommer hon och städar bort oss” men herregud vi kan ju inte ha foton på dem på varenda vägg, det blir ju bara larvigt.

Jag blir så jävla arg, men mest blir jag besviken på att den förbannade kärringen kan bete sig hur som helst men vi blir de dumma. Vi kan inte be dem om någonting utan att det ska bli drama. De är sjukligt själviska, i synnerhet mamman och mellanbarnet.